tisdag 28 december 2010

isländska serien Hammaren

I och med att jag sett jack Sparrows äventyr valde jag att att se den isländska miniserien Hamarinn (Hammaren), som körde i gång på SVT i gårkväll. Jag hade inga större förväntningar utan det var mest för att höra uttalet. Undertecknad blev positivt överraskad. Serien är helt klar sevärd. Tråkigt nog är min videobandspelare sönder ty jag hade velat haft den inspelad. Det är vid sådana här tillfällen som jag anser att TV-licensen gör nytta. I stort sett är det nästan bara anglosaxiska program som sänds, varvid man uppskattar att SVT- till skillnad från Viasat och TV4-gruppen- vågar köpa in produktioner från andra språkområden. Hur som haver, jag kunde inte undgå att engelskan tränger in i det isländska språket. Aningen synd. Jag har alltid sett isländska och färöiska som de sista bastionerna mot engelskans inflytande, men det är bara att skippa de tankarna.(Förvisso använder jag de låneord som finns i svenskan, men det är för att glosorna finns.) Bland annat kunde man höra en kvinna säga djók, engelskans joke, för skämt i stället för det isländska ordet gaman. Dessutom verkar "fucking" numera blivit lika internationellt som okey. Det naturliga i sammanhanget hade annars varit bölvathur eller helvitis. Vad vi nordbor kanske inte tänker på är att fuck är det absolut fulaste ordet som finns i det engelska språket, varvid det blir lite konstigt när vi slänger ur oss det lite hur som helst. Ordet är annars intressant. Fuck har använts sedan tre århundraden men glosans ursprung är okänd. Ingen vet varifrån det kommer. Dock var det trevligt att höra att islänningar säger skemmdarverk för sabotage. Det franska ordet har inte trängt in, må vara att det ordet har ett intressant ursprung. Sabotage kommer från franskans saboter, vilket betyder att väsnas med träskor..isländska skemmdarverk har sitt ursprung ur skemmd skadegörelse. Frågan är bara vad vi svenska använde för ord innan vi lånade in just sabotage? Jag får nog anledning att återkomma till denna serie.

damhandboll

Jag har alltid haft en avig inställning till handboll. Förvisso har jag fluktat när TV sänt matcher med Hammarby handboll, men det har mest varit för klubbens skull. Vi bajare stöttar vår förening i vått och torrt oavsett sport. Dock, jag måste erkänna att jag blivit intresserad av damhandboll. Jag satt spikad framför dumburken när Sveriges damlandslag spelade EM. Undertecknad har alltid fnyst åt tanken med bragdguld, men detta damlag förtjänar att få ett dylikt efter sin insats. Undertecknad kommer att följa deras vidare öden. Dessutom tror jag att jag blivit hemligen förälskad i Sveriges målis Gabriella Kain. Vad kan jag säga? Vi gentlemän har alltid spunnit på kvinnor med långt ljust hår..För övrigt anser jag att Växjö är en skammens kommun som struntar i att deras hemlösa saknar tak över huvudet. Det är ovärdigt vårt land.

torsdag 2 december 2010

epitafium över SIA

Senast nämnde jag en fackföreningstidning vid namn SIA. Förr i tiden var den till för skogs- och träarbetare men har numera uppgått i Dagens arbete. För ett tag sedan pratade jag med Kjell Johansson, förut på SIA men nu hos DA. Han berättade för mig att han nu går i pension. Undertecknad kände sig kluven. Jag är glad att han nu får rå om sin egen tid Samtidigt kände jag mig faktiskt nedstämd. Det tog ett tag innan jag förstod varför. SIA hade fyra journalister: Leif Nordström, Kjell Johansson, Kjell Ericsson och Anders Elghorn. Tre av dem har gått i pension. Den fjärde snart. SIA har förpassats till de sälla jaktmarkerna. Alltsedan jag fick min första text publicerad i SIA har det känts som en trygghet att ha kontakt med de förutnämnda. Nu känns det som att ytterligare en trygg del av mitt liv försvunnit. Härav nedstämdheten. Åren rinner i väg. Det ska också erkännas att mina texter i SIA är en av de få saker jag kan se tillbaka på med en känsla av av att ha gjort en insats, om än att texterna inte ledde till några förändringar. Hur som haver, livet är så här och jag skänker i tankarna ett glas öl åt grabbarna varenda jul. Omnia mutantur nos et mutamur in illis (latin: Alla saker förändras och vi med dem).

måndag 29 november 2010

Troubles in the Emerald Isle

Det har inte kunnat undgå att Irland numera har stora problem. Redan för sju år sedan varnade undertecknad för det som nu utspelas. Inför Sveriges omröstning beträffande eurons införande skrev jag en text i den saligen insomnade fackföreningstidningen SIA nr 8 2003 sid 41 att jag bestämt tänkte rösta nej. Jag citerar mig själv: "Det största faromomentet är att Europas olika delar ligger alltför långt ifrån varandra beträffande konjunkturfaser. Låtom oss ta en titt på exempel. Irlands ekonomi är i en ordentlig spruttfas. De som har kneg har gott om stålar och räntan är låg. I samband härmed har priset på hus och bostadsrättslägenheter skjutit i höjden och vanligt folk har inte råd att införskaffa eget boende. Irland behöver en räntehöjning för att kyla ner bostadsmarknaden till rimliga nivåer. Det går inte ity att Tyskland just nu befinner sig extremt långt ner på konjunkturskalan. Vad tyskarna mest trängtar efter är en räntesänkning för att kunna sparka i gång sin haltande ekonomi." ECB satsade på Tyskland. Undertecknad fick tyvärr rätt. Den galliska tigern ryter inte längre. Den gnyr i dödsryckningar lika mycket som min stackars plånbok..Eller för att uttrycka det på iriska : is milis fion, ach is searbh a ioc= vin är sött men betala för det är bittert..Jag varnade också för  att ECB hatar välfärdssamhället. Där talas det alltid om att "arbetslösa har för hög ersättning och vill därför inte jobba, den offentliga sektorn är alldeles för stor" och så vidare. Känns tongångarna igen? Nu har resten av Europa fått göra en brandkårsutryckning. En krisbudget har antagits. Även om den retar mig till vansinne, gör den mig inte förvånad. Éirinn (iriska för Irland) behåller sin låga bolagsskatt på 12,5 %. Det här är ett otyg som ger landet en orättvis konkurrensfördel visavi resten av Europa. Några år hade varit acceptabelt men inte permanentad. Varför är detta ett problem? Det tvingar andra länder att följa efter. Beakta ett exempel från affärsvärlden. Tänk om en stormarknadskedja skulle börja med ett permanent priskrig på mjölk. Hur länge skulle det ta innan  mjölk slutades sälja i de butiker som inte har råd att hänga med ? Hur ska ett samhälle klara sig utan tillgänglighet till mat? Skatt är det pris vi betalar för ett anständigt samhälle. Även affärskoncerner måste dra sitt strå till stacken, om inte annat än i ren självbevarelsedrift. Ska bolagen kunna skaffa personal, måste folk ha ett samhälle att bo i. Ska de kunna sälja varor och tjänster, måste det finnas ett samhälle att sälja till och som förbrukar sagda varor och tjänster. Då håller det inte om vissa vill utnyttja samhället men inte bidra med något. Vilka ska betala saneringen? Givetvis som vanligt de som har det sämst ställt. Den liberal-konservativa regeringen har bestämt sig för att sparka 25 000 offentliganställda. Smaka på siffran. 25 000 i ett land som har 5 miljoner invånare. Samtidigt säger Irlands regering även att de ska sänka nivåerna i de sociala försäkringarna för att "öka viljan att jobba". Först sparkar de folk och sedan skyller de arbetslösheten på de "arbetsovilliga" arbetslösa! Samma snedvridna reptiltankebanor som vår egen regering hyser. De ansvariga för krisen- aktörerna på "marknaden", finansinstitutioner och liberal-lonservativa politiker, klarar sig självfallet undan. Inget tal om ekonomiska bestraffningar där inte. De har kvar sina löner och bonusar och fortsätter som om ingenting hade hänt. Dessutom ska nu studier avgiftsbeläggas. De som har sjaber eller de med rika föräldrar kan i godan ro utbilda sig till välbetalda yrke. Fattiglappar utestängs från den möjligheten och förblir fattiga. Även det livsfarligt för ett samhälle. Hur har det gått fordom med bortskämda kunga- och adelsvalpar som försökt ta över efter sina föräldrar? Det har inte dröjt länge innan de samhällena brakat ihop. En lössläppt marknad utan tyglar, skattesänkningar för de rika  och traditionell hatpolitik mot de sämst ställda leder alltid till obalans i ett samhälles ekonomi. För eller senare brakar obalansen ihop. Därför är det obegripligt att liberal-konservativa fortsätter i sina spår. Grunden är lagd för en härdsmälta även i Sverige. De rikaste har fått gigantiska nedskärningar, de fattiga sänkta ersättningar i sociala försäkringar, förändrad fastighetsskatt som lagt grogrunden till en fastighets- och bankkris, borttagandet av ekonomiska möjligheter till studier för de med svag med ekonomisk bakgrund. De borgerliga påstår att Sveriges ekonomi är stark. Vad de håller tyst om är att de åker snålskjuts på Göran Persson. Denne var i grunden en ekonom. Det är inte Borg. För varje dag glider Sverige mot att förvandlas till en bananrepublik Det är bara en fråga om när.

torsdag 25 november 2010

Battle of Britain

Såg nyss eftersändningen av Champions league-matchen mellan Rangers och United. Knepigt för undertecknad. Rangers är mitt favoritlag i Skottland. United i England. Hade därmed en Rangershalsduk på ena armen och en Unitedhalsduk på den andra. Just i det här fallet hade jag unnat Rangers vinsten. United har varir obesegrade sedan april..Skämt åsido, jag undrar om det inte är dags för Rangers och Celtic att flytta över till Premier league. De här två lagen saknar motstånd i sin egen liga och får därmed ingen reell chans att att hänga med på de större nivåerna. Problemet finns dock med nationell tillhörighet och stolthet. Dock, ska Glasgowlagen lyckas i större sammanhang är nog ett ligabyte ett måste.

fredag 1 oktober 2010

universitet och folk med bakgrunder

I akt och mening att hitta en praktikplats åkte jag nyss till Kalmar. I samband härmed passade jag på att smita bort till Linnéuniversitet. Hinner knappt dit förrän en studievän kom springande fram till mig. "Är du tillbaka på högskolan nu?" Hon log stort och fortsatte omedelbart med att berätta att hon fått VG på en tenta. Jag log matt. Undertecknad var glad för hennes skull men var tvungen att berätta att studier inte finns i tankarna för tillfället. Viljan finns. Det är inte problemet. Vad som hindrar mig är att alliansen mot Sverige infört försämrade studievillkor just för att hindra folk från att studera. Tydligen är det viktigare att folk ska ägna sig åt att rensa ogräs i rabatter än åt att studier som leder till jobb. Franska revolutionen ledde en gång i tiden fram till ord såsom "frihet, jämlikhet och broderskap". Därmed följde också Upplysningen. En tankegång i den är att folk inte ska ha mindre resurser och möjligheter än andra när ojämlikheten uppkommit ur omständigheter de inte haft möjligheter att påverka, exempelvis att föddas i en fattig arbetarfamilj kontra födelse i en snorrik Djursholmsfamilj. Förr kunde alla studera på lika villkor. Numera är reglerna sådana att blott folk med ekonomiskt gynnad bakgrund kan studera. Därmed drabbas demokratin. Utbildning bör leda fram till självständigt kritiskt tänkande, vilket gynnar demokratin. Den så omhuldade "marknaden" vill annorledes. Den vill ha obildade människor, som lättpåverkade av reklam köper skräpprodukter för dyra pengar. Jag vill tillbaka till studier av ytterligare en orsak. Genom tidigare studier har jag träffat på människor med en annan bakgrund än min egen. För en språkliebhaber som undertecknad är ett universitet en guldgruva. Jag har haft möjligheten att träffa människor med annan bakgrund än min egen. Därigenom har jag fått inblick i andra kulturers tankesätt och lärt mig mer om omvärlden. Dima, palestinsk, Ana, bosnisk, Ieva litauisk, Jason,engelsk, Ephraim, amerikansk, Johannes,grekisk. Utan dem i Sverige hade mitt sociala nätverk varit oändligt många dimensioner fattigare.

torsdag 16 september 2010

partier i kommunen

Före stundande val har jag träffat en del av de lokala politikerna i Mönsterås kommun. Utanför affären i Ålem bjöd sossarnas Robert Rapakko på kaffe. Vi hade en intressant liten diskussion, må vara intressesfärer inde direkt sammanföll. Östran brukar i sin reklam säga att Kalmar FF och IK Oskarshamn är viktigare för dem än NY Rangers och Liverpool. För mig är det tvärtom med förbehållet att det är Manchester United som är favoritlaget. Det åsido, jag pratade mest rikspolitik. Robert å sin sida kommunal dito. Jag måste erkänna att jag gillar kisens positiva läggning. "Vi är bara 1 000 röster för att ta över från det andra blocket". Mönsterås kommun har förmodligen cirkus sex och halvt tusen-sjutusen röstberättigade. Tusen röster är därmed en himlans massa röster att locka till sig..men jag gillar attityden. Samtidigt kunde jag inte låta bli att surt anmärka att det faktiskt var sossarna som en gång i tiden införde den hatade aktivitesgarantin, mä vara att borgarna försämrat den ännu mer. I Kalmar träffade jag på Vänsterpartiets Linda Fleetwood. Skulle tjacka brallor på i en klädbutik, när hon ville sticka till mig valpropaganda. Svarade ärligt att det inte var någon idé enär jag är en sextiotalssosse. För att mildra besvikelsen nämnde jag att undertecknad i alla fall är vänstersosse. "Men då kan du väl rösta på oss i landstings- och kommunalvaletl!". Undertecknad log. Råkade kläcka ur mig att jag inte kan rösta på hennes parti eftersom de stöder terrorister utomlands..Vart fart på hennes partivänner. I brist på tid förklarade jag att vi fick ta den diskussionen någon annan gång. Tjafsa på gatan är inte min stil. Därefter inköptes braxer. På biblioteket i Mönsterås träffade jag på Miljöpartiets Eva-Karin Holgersson. Om henne törs jag ej skriva något elakt. Av någon märklig anledning har hon och jag både arbetat och pluggat på samma ställen samtidigt. Senast läste vi religion C på Linnéuniversitetet. Dessutom bor jag vägg i vägg med hennes moster. Jag vill kunna gå ut i trappan utan att behöva riskera att bli jagad av en ilsken moster med stekpanna i högsta hugg..Vi började prata kulturpolitik. Vi hade samma åsikt om dumheter som Alliansen mot Sverige införde. Det var inte bra att plocka bort stödet till En bok för alla. Det gav många chansen att till billig penning köpa kvalitetskultur. Införandet av besöksavgifter var heller inte lyckat. Museerna tillhör vår gemensamma historia och ska vara tillgänglig för alla. Inte bara för de som har pengar. På Stranda hembygdsmuseum har jag samspråkat med Jonny Nilsson, ledaren för det nystartade Mönsterås demokratiska trygghetsparti. Jag hoppas verkligen att han får en plats i kommunfullmäktige. Det är modigt gjort att själv starta ett nytt parti och bli en offentlig figur i en så liten kommun som vår. Dessutom har han personliga insikter i hur vården bedrivs i Mönsterås. Nytt blod är alltid välkommet i politikernas inskränkta värld. Jag har inte träffat kandidater från den andra sidan. Däremot har jag reagerat på propagandan. "Miljökommunen satsar på kustmiljön". Jojo, jag hör fler och fler mönsteråsare klaga på hur Oknö förvandlats till en vanvårdad plats. "Mönsterås har regionens bästa företagsklimat/.../ger fler jobb". Vad som inte sägs är att arbetsmarknadspolitiken för arbetslösa är under all kritik. Mönsterås kommun arbetar de facto aktivt för att hindra hundratals arbetslösa invånare från att få jobb. Därvidlag har kommunen infört ett koncentrationsläger för arbetslösa. Skamfläcken var från början ett tukthus för kriminella och drogmissbrukare. Arbetsförmedlingen kom på tanken att arbetslösa minsann också måste vara kriminella varför de omedelbart började tvångsplacera arbetssökande där, trots att det innebär att chanserna att få ett nytt jobb därmed försvinner. Officiellt brukar det sägas att arbetslösa "erbjuds" sysselsättning i koncentrationslägret. Sanningen är en annan. Vad jag vet har ingen frivilligt gått med på att spärras in på tukthuset. Arbetsförmedlingen i Mönsterås har dessutom frångått sin uppgift. En platsförmedlare vräkte på fullaste allvar ur sig att af definitivt inte hjälper arbetssökande att hitta jobb. "Sånt gör inte vi. Jobb och praktik får du hitta själv", Motiveringen ? "Det är ingen som får jobb genom arbetsförmedlingen". Inte för att vara elak, men det  kanske finns ett samband...Ett visst parti ska också tydligen arbeta för en planfri korsning vid Ålems E22-sträcka.. Ärligt talat, det struntar jag i. Vad kommunen borde hindrat är försämringen av bussförbindelserna till och från Ålem. Bygget av hållplatsen vid E22 och att bussarna inte svänger in i Ålem har ställt till det för oss bussresenärer. Kraftig förlängd restid och svårigheter att ta sig till busshållplatsen är legio.

förtidsröstning

Glädjande nog verkar många vilja utnyttja sin demokratiska röst att rösta. Åtminstone om jag får döma efter det stora antal som besökt biblioteksfilialen i Ålem för att förtidsrösta. Antalet har varit så stort att vi "reguljära" biblioteksbesökare knappt fått plats i lokalen. En nackdel det är lätt att uthärda. Viljan att avlägga sin röst är viktig. Vi svenskar tänker nog inte på att rösträtt är något vi fått kämpa oss till genom historien. Rösträtt är inte en självklarhet i alla länder. Ur den synpunkten ska vi vara glada för vår rätt och självklart utnyttja den. Rättigheter som inte begagnas har en tendens att försvinna. Det vinner ingen på.

torsdag 9 september 2010

valskyltar

Jag kan inte påstå att jag gillar valskyltar. De förskönar definitivt ej landskapet. Vid åsynen av dem plägar alla människor med estetiskt sinne få en känsla av att kunna hosta upp Niagarafall av obehandlade matprodukter som ej hunnit passera tarmsystemet . Dock finns gränser. Valskyltar placerades som vanligt i Ålem. Naturligtvis dröjde det inte länge innan skadegörelsen var i gång. Båda blocken drabbades. Vi får hoppas att det var småbarn. Om det var vuxna, hamnar saken i ett annat läge. Själva syftet med demokrati är att alla har rätt att yttra sina åsikter. Används våldsmetoder för att förhindra åsikter så har vi inte demokrati. Då har vi diktatur, demokratins motsats. Churchill klämde en gång ur sig spydigheten att demokrati är den sämsta formen av styre förutom de andra vi känner till...Förvisso en spydighet men sann. Så länge vi har demokrati måste vi acceptera andras åsikter utan att ta till våld och skadegörelse. Varför ? Ett samhälle i röra är en demkrati i röra. Försvinner demokratin återstår bara diktatur. Vad jag vet har aldrig diktaturer framkallat lyckliga samhällen.

onsdag 8 september 2010

Innehåll

Jag kommer att skriva om saker och ting ur ett Ålemsperspektiv. Inte bara detta dock. Jag ämnar även behandla ämnen som intresserar mig personligen såsom språk, litteratur, historia, religion, psykologi, samhälle och media i alla dess former. Givetvis tänker jag dessutom ta upp hur det är vara inspärrad i den allmänt hatade aktivitetsgarantin. Inläggen blir tyvärr aningen sporadiska enär jag saknar dator hemmavid. Inget att göra något åt för tillfället. Givetvis blir det dessutom understundom sportkommentarer.